Fotbollsfinans del II

Sunday Telegraph tar idag upp samma tema som jag skrev om i torsdags, nämligen att marginalskatten höjs från 40% till 50% i Storbrittanien om ett år. Detta i kombination med det extremt svaga pundet, gör att tex Spanien kanske är mer konkurenskraftigt där utländska spelare bara betalar 25% i skatt. Dock är ju Spaniens ekonomi inte någon barnlek just nu, arbetslösheten är nu 20%! och många klubbar har ekonomiska problem. Valencia är väl den klubben som ligger värst till, med en giftig cocktail av hög belåning och fastighetsspekulation, så nu står det halvfärdiga bygget av Nou Mestalla helt still. Joaquin och David Villa spelar för andra klubbar till hösten.

Investmentbanker och fotbollslag har mer gemensamt än man kan tro vid första anblicken. De flesta anställda i båda kategorierna är extremt bortskämda och överbetalda generellt sett och har ingen lojalitet mot arbetsgivaren. Arbetsgivarna är inte bättre själva, de är extremt kortsiktiga.
Frågan är dock inte om fotbollsklubbarna är ännu mer kortsiktiga generellt sett. Några exempel: Newcastle har bytt 3 tränare i år, och det börjar lukta nedflyttning för Shearers gäng.
Iran har även dom bytt tränare 3x det senaste året och det blir ingen resa till Sydafrika nästa sommar för landet som stod för VMs största skräll 1978 då man spelade oavgjort mot favoriterna Skottland.

Läser även i Borås Tidning idag att Emir Bajrami gnäller på Ljungskiles sätt att spela fotboll. Emir är en skön kille, men jag blir så trött på såna som gnäller på lag som LSK eller Gefle. Visst, det är skittråkigt att titta på men varje lag spelar efter det material de har att förfoga över. När Sverige spelar grisfotboll är det ingen som gnäller. Portugal vs Sverige, hur kul var det egentligen att titta på? Det behövs två för att dansa tango, men Sverige var väl ingen särskilt rolig danspartner när vi blev totalt avklädda mot Argentina i VM 2002, och samtidgt slog ut dom i samma turnering?